|
|
Forsättning onsdag:
Med en katamaran har vi kommit till Syd-Koster, där rum tidigare bokats för två nätter, nära Kilesand. Det var inte det lättaste, dessutom fick vi en påringning på mobilen strax utanför Strömstad från en av värdarna. De hade upptäckt att de dubbelbokat, men löst det med att vi får övernatta i anslutning till en konferenssal, utan att det kostar oss något. Det sparar vi 700 kr på. Dessutom får vi gratis frukost imorgon!
I Strömstad köpte vi färska räkor, som vi nu satt i oss som kvällsvard, efter att ha inlett måltiden med inlagd makrill, som smakade mycket gott. Vinden har tilltagit och av och till har det kommit några regnstänk. Vad vi förstått ska det inte behöva bli så mycket av den varan imorgon, då utforskning av omgivningarna planeras.
Tretton mil per cykel med tung packning på två dagar är nog inte det bästa sättet att sköta en förkylning. Nu blir det i varje fall tidigt sänggående och lite senare uppstigning än idag och igår. Marie mår dock utmärkt (frånsett ett värkande knä...).
Snäckletande pågår.
|
Vinden friskar i vid Blåsopp, passande nog.
|
Torsdag:
Nu regnar det och blåser kraftigt, det har blivit betydligt svalare. Vi har fått en god frukost med hembakat bröd och ägg från husets höns. Vår värdar Elisabeth och Börje är mycket sympatiska, och deras barnbarn Axel och Ylva har blivit förtjusta i Asta, som kommer väl överens med husets yorkshire-terriers Bertil och Astor. Huset är från trettiotalet och har bl a bevarade backelitströmbrytare, charmigt! Vi sitter nu på vårt rum och hoppas på att ovädret skall bedarra inför dagens expedition.
Det fortsatte att komma en del skurar, men emellan dem kunde vi ta en promenad. Marie hittade fina snäckor som hon plockade. På Kosters Rökeri, som även är en restaurang, rekommenderad av våra värdar, åt vi en mycket god middag (bl a en fantastisk rödtunga, som Axel tipsade om!) och pratade med ett seglarpar. Kvinnan hade varit engagerad i naturskola i Billdal, och minsann haft Maries bror, mycket involverad i sådan på Söderåsen, som förebild! Världens litenhet bekräftas således åter.
|
|
I Axel och Ylva fick Asta varma beundrare, och Axel insisterade på att få besked om
när vi kom nästa gång, så han kunde se till att hälsa på mormor och morfar samtidigt!
|
